Canto 23
Skriven av kantorn Salomo Anåda,
dagen efter midsommarfesten på kyrkogården i Drönhovda,
under peståret 1390
Under sommarnattens täcke
Jag vaknar mindre hel
Minns den gårdagens glam
Lite bakfull, sur och stel
Allt var hurtigt, mjödet starkt
Gott för en sliten själ
I taskspelarnas skara
Blott en dåre bland likar mår väl
Att få leva en stund så nära
Att allt gammalt groll blir glömt
Straxt efter krog inträdet
Första stopet redan tömt
Glömskans honungssöta mjöd
Lätt i strupen rasar ner
Eftertanken sover så sött
Raskt så blir det fler och fler
I ett doftande hav av bittersött
Alla välbekanta bjuder
Sinnet vadar lätt förstrött
Bland sejdlar och bland luder
Minns knektens stygga nuna
Ständigt skrika efter mer
Och våldsamt hytta näven
Åt alla döda som han ser
Dyra drycken far å spills
Över bord och golvet ner
Alla de som i marken dväljs
Ropar blott på mer
Vi samlas tids nog åter
Med halsen hes och svullen
Ropar vi som lever
Till fränderna i mullen
Morgonstrålar lojt sig letar
Genom springor, genom hål
Genom det du illa brukar
Du får den lön du tål
Tomma är hus och bodar
Allt väntar på sin död
Djuren skriker i sin hunger
Själv trängtar jag blott mjöd
Jag vinglar hem i gryning
Mot ett ensamt hus vid bron
Från havet hörs en dyning
Som slår an en dyster ton
För jag vill inte möta dagen
Som kommer inom snart
Då fåglar möter himmlen
Och sjunger underbart
Då går jag bak till krogen
För att fylla på mitt rus
Tiden är nog mogen
Då jag överger mitt hus
Jag vill leva bakom skänken
Och aldrig mer se ut
Det är just här på bänken
Jag möta vill mitt slut